Hemma med Nils och spindeln

Trots att jag sagt peppar peppar och slängt mig efter närmaste träföremål så fort jag sagt att vi fått vara friska ett tag, så är jag idag hemma med en lite krasslig Nils. Dagis ringde igår och så att Nils inte var sig själv. Att han bara ville sova. Jag trodde faktiskt inte att det var så farligt eftersom han hade gått upp klockan fem men Nils var jättevarm när jag kom och hämtade honom. Det blev direkt hem, Alvedon, Ipren och försöka få i honom vätska. Först gick febern ned och Nils verkade hur pigg som helst. Men sen gick den fort upp igen, till 40 grader, och läget kändes väldigt trist likt det vi hade för några veckor sedan. Efter att ha ringt Apoteks-systern och frågat henne om hur mycket medicin man faktiskt får ge sitt barn, gett honom det och sedan suttit utomhus med en kall handduk så gick febern ned iaf. Idag har han inte lika mycket feber och verkar vara på bättringsvägen.

När jag gick hem från jobbet igår tog jag med mig lite jobb som jag tänkte få gjort medan Nils sov eller pysslade med annat. Jag fick gjort lite när han sov men att greja när Nils är vaken fungerar inte. När han ser att man sitter med datorn går han förbi med värsta leendet och sen puttar han ned skärmen på händerna. Han gillar att se när äpplet släcks.

Huset visar sig bli värsta fobiträningen för mig. Det har varit en del spindlar. Nästan bara i källaren, men ändå. Hittills har jag sett till att de fått lämna jordelivet genom att kasta något hårt och tungt på den. En dunk ogräsmedel eller en kokbok… som jag ändå tänkt slänga.  Ett annat bra sätt är att dammsuga upp den spindeln det alltid lite riskabelt att lämna den för att hämta dammsugaren eftersom den kan försvinna då. Igår missade dunken med ogräsmedel sitt mål och spindeln kröp in i något litet hål. Det känns inte toppen men inte så ohyggligt ångestladdat som det hade gjort för några år sedan. Känner mig faktiskt lite stolt över att jag gjort så stora framsteg på detta område.

Livet leker

Igår deklarerade jag. Så himla skönt känns det. I och med vi sålt vår lägenhet blev det extra jobbigt att deklarera i år och jag har dragit mig för det så länge. Haft ångest när jag tänkt på att jag snart skulle behöva göra det.

G, som har företag, tyckte någon gång i april att vi skulle lämna deklarationerna till deras revisor så att han kunde fixa det åt oss. Jag, som har en pinne i rumpan med sådana saker, ifrågasatte hur revisorn skulle kunna veta vad vi får göra för avdrag etc. för lägenheten och att det skulle ta lika lång tid att ta fram alla uppgifter till honom som det skulle göra att göra det själv. I april tyckte jag inte heller att det kändes så jobbigt att deklarera. Som att jobba några timmar ungefär.

Första gången jag satte mig med det var jag ute i god tid. Det var dagen innan deklarationen egentligen ska in. När jag fick lite halvpanik över att vi saknade två bilagor man behövde plus en massa uppgifter från bostadsrättsföreningen kändes det väldigt skönt när G sa att vi tydligen hade uppskov med att lämna in våra deklarationer. Till den 18 juni! Jag gömde kvittona som jag tagit ned från vinden bakom en hög med tidningar. Och lät ångesten börja växa.

Jag var ganska snabb på att skriva ut bilagorna som behövdes och att kolla upp telefonnumret till BR-föreningen. Men mer än så blev det inte. Trots det har jag tänkt på deklarationen varje dag.

I fredags sa G att hans revisor behövde ha hans deklaration nu på måndag för att hinna fixa saker och då kändes det svinjobbigt. Inte nog med PMS-en som jag inväntade. Nu skulle jag dessutom behöva sitta inne i det superfina vädret och studera kvitton på målarfärg.

Men igår gjorde jag det. Räknade samman alla kvitton, skrev i alla uppgifter och skrev under. Det tog kanske tre timmar sammanlagt och efteråt kändes det som ett klippblock lyfts från mina axlar. Det var inte särskilt jobbigt heller. Som att vara på jobbet några timmar. Och helgen blev inte alls PMS-ig utan ovanligt munter.

Om jag inte visste att jag aldrig skulle kunna hålla det så skulle jag lova att aldrig mer skjuta upp saker som jag tycker är jobbiga i onödan. Men jag kan lova att vi inte ska flytta på väldigt länge iaf.

Picknickdags

På väg till dagis med nya ryggsäcken. Med matsäck i. I bakgrunden syns vrålåket.

Ryggsäcken var tyvärr inte så populär och fick vara på ungefär den tid det tog att ta korten..

Lite bladder om sommaren

Herregud vilket fint väder det är! Det känns verkligen som sommar fast det bara är maj. 

När jag var yngre gillade jag inte sommaren. Jag tror det hade att göra med att jag typ inte kunde sitta i solljus utan att kisa som en tok och hålla upp en hand över ögonen för att skymma solen. Det kan jag fortfarande inte men nu har jag kommit på att man kan ha solglasögon på sig. En annan anledning till att jag ogillade sommaren var att jag kände press att hitta på en massa saker. Ute. Nu har man ju inte så mycket fritid så nu kan jag uppskatta att hitta på saker när man är ledig. Jag kan ändå inte sitta inne en hel dag och kolla på TV så då kan man ju lika gärna hitta på något aktivt.  

Jag har känt mig så pigg och glad de senaste dagarna, vilket får mig att fundera på om man verkligen bor i rätt land. Det är sjukt hur mycket man påverkas av ljuset och värmen. I morse gick Nils upp klockan fem och då gick jag upp och på vinden och TRÄNADE. Inte så länge visserligen men ändå. Det hade jag aldrig gjort om det hade varit december. Trots att jag alltså gick upp hur tidigt som helst är jag inte särskilt trött nu. Men jag ska ändå gå och lägga mig tidigt. G är borta i natt och i morgon natt. Blir det lika tidiga mornar då så hjälper nog inte allt solljus i hela världen.

I morgon ska Nils på sin första riktiga picknick. Botaniska anordnar ”nallepicknick” och Nils ska gå dit med förskolan. Med ryggsäck med matsäck i. Sååå gulligt. Funderar på allvar på att ta ledigt från jobbet för att kunna se det hela. Å andra sidan brukar Nils kunna bli rätt sur om någon annan äter godare mat än vad han själv får. Om något barn langar upp en Risifrutti kommer Nils bli svinsur. Tror jag överlämnar det ill proffsen och stannar på jobbet iaf. 

Helgen

Verkar som att det inte blir någon vår i år. Vädret går direkt från vinter till sommar. Helgen har varit väldigt härlig. Jag har lyckats förtränga alla måsten – som att deklarera (har uppskov med detta) och bara kopplat av. På fredagen premiärbesökte vi Liseberg. Har inga bilder på detta eftersom vi inte orkade släpa på kameran. Vi körde taktiken att en förälder stod i kön medan den andra gjorde något roligt med Nils. När den köande föräldern var först i kön dök Nils upp som gubben i lådan. På så sätt maximerade vi besöket för Nils (och för oss som slapp hålla i en gnällande Nils som inte vill stå still.) Trots det, och trots att det inte var så mycket folk där, blev det hemskt mycket köande. Inte så roligt. Kan inte minnas att det var så när jag var barn.

Den mysigaste dagen var igår som bjöd på bl.a. rens i trädgården. En del av det som rensades bort hamnade i en paj tillsammans med äpple. Nils hjälpte till att baka. Hjälpen bestod mest av att provsmaka äpplena och även en del smet. Nils menade att det var bäst att han tog smällen ifall de skulle vara dåliga. Pajen blev lite bränd men var god ändå.

Bilder från köket

Här kommer lite bilder från vårt kök, som är en av de platser som jag tycker bäst om vi vårt hus. Det jag gillar bäst är fönstret vid diskhon som gör att man kan titta ut i trädgården när man står och t.ex. lagar mat.

 

 

Spisen är en gasspis. Jag har aldrig haft gasspis i något boende tidigare men jag gillar det. Den stora uppenbara fördelen med en gasspis är att man får upp värmen väldigt fort. Det har blivit mycket roligare att steka kött och göra woker t.ex. Jag tycker det är svårt att få riktigt låg värme på spisen men det kanske bara är jag som är ovan eller så är det vår spis som är inställd på det sättet. Ugnarna går på elektricitet, vilket är bra för det är tydligen svårt att baka med en ugn som värms upp av gas. Ugnarna är det enda hos oss som drivs av elektricitet. Allt annat (om jag förstått det rätt) drivs av gas. Det gör att vår elräkning är riktigt riktigt låg. Gasräkningen är… host host… lite högre.

 

Vi har inte gjort så hemskt mycket i köket. Målat upp alla luckor så att de blev vitare än de var innan. Innan var de målade i någon lite gulare vit. Vi har även bytt handtagen. Golvet slipade vi om på hela nedervåningen innan vi flyttade in. Det känns som det utgör den största skillnaden när man jämför med bilder från hur det såg ut innan. Den nedre bilden är från Hemnet i samband med att vi köpte huset.

Fördelar med att gå upp klockan 4.30.

I morse gick jag upp 4.30. Kossan var inte så nöjd. Hon försökte få mig att somna om genom att lägga mig i deras säng och säga att mig att sova eller i vart fall vara tyst. Det tyckte jag var tråkigt så jag babblade på. Länge babblade jag. Enbart om viktiga saker såklart. Ingen uppmärksamhet fick jag, utan Kossan låg tyst och blundade. Men efter ett tag när jag varit tyst en liten stund så öppnade hon ett öga för att se om jag sov. När hon såg att jag var jättevaken så stängde hon ögat fort. Då tog jag saken i egna händer och öppnade hennes ögonlock med min lilla hand. Det är lite ohyfsat att ligga och ignorera någon sådär tycker jag.

Till sist gick vi upp. Kossan var fortfarande på dåligt humör och gick och slamrade i köket. Efter ett tag åkte vi iväg med bilen och då blev det uppenbart vilka stora fördelar det finns med att gå upp riktigt riktigt tidigt.

Fördelar med att gå upp riktigt riktigt tidigt

* Man slipper att trängas i trafiken.

* Det är tomt vid sopstationen. Bra eftersom Kossan brukar låta mig sitta kvar i bilen medan hon slänger saker.

* Man behöver inte leta parkeringsplats utanför Ica Maxi utan kan parkera direkt vid kundvagnarna.

* Man slipper att sitta i kundvagnen och kan få springa runt på egen hand.

* Hela banankorgen med bjudbananer till barn är full.

* Ingen kö till kassan.

* Kassörskan tar sig tid att chit-chatta med barnet = mig.

(Den lite mer begåvade läsaren har förstått poängen. Det är inte så mycket folk ute när tidigt på morgonen.)

Den enda nackdelen med att gå upp så tidigt är att Kossan är en sån puppa. Hon verkar inte alls ha hört uttrycket ”morgonstund har guld i mun”.

Träning!

Idag tränade jag för första gången på evigheter. Alla sjukor och förkylningar är äntligen borta, även om jag knappt vågar skriva det. 5 km i löpspåret blev det + fram och tillbaka till min syster. Sammanlagt kanske 6 km. Jag åkte till min syster direkt efter att jag hämtat Nils på förskolan och hon var snäll och underhöll honom under tiden jag frustade i spåret. Det kändes inte fullt så dåligt som jag trodde att det skulle göra men jag skulle ljuga om jag sa att det var skönt.

Lite suddigt kort men så här glad var jag efter min lilla runda.

Har varit så sjukt sugen på att träna när jag varit sjuk så det känns skönt att vara på gång. Nu ska jag lägga upp planerna för min träning framöver. Är lite sugen på att anlita en personlig tränare. Känner att jag behöver lite inspiration och någon som hjälper mig att behålla fokus. Har kollat lite på sådana men det verkar finnas en del att välja på. Jag vill gärna ha någon som jag känner mig trygg med men som ändå får mig att vilja prestera. Allt för mesiga tjejer och allt för snygg-spänniga killar går alltså bort… Dessutom vill jag gärna att tränaren ska vara inriktad på funktionell träning men det kanske alla är nuförtiden. Vi får se hur det går. När det känns som ett projekt i sig att hitta rätt person är det nog lätt att det blir en grej jag skjuter på framtiden..

Kalas för farmor

I förrgår firade vi min fina farmor som fyllde 80 år igår. Vi hade jättetur med vädret och satt ute på pappas altan. Pappa stod vid grillen. Jag, som var förkyld, hade valt den lata vägen och köpt med mig tårtor som vi åt till efterrätt. Höll ett litet tal gjorde jag också. Jag talar en del inför folk i mitt jobb men det var första gången (vad jag kan komma på iaf) som jag höll ett ”riktigt” tal. Det känns som det är en svår balansgång mellan att få sagt det man vill säga och att inte få det fööör snuttigt. Farmor blev lite rörd och verkade glad så jag tror det var okej iaf.

 

Så här ser min familj ut om man de inte är medvetna om att man tar kort. Med massa mat i munnen, haha.

Pappa och födelsedagsbarnet

Mycket cash

I torsdags var min mamma, min syster och hennes barn här på en visit. Jag hade cyklat hem som en tok i regnet för att både hinna hämta Nils och köpa fika innan de kom. Vi fikade, drack massa te och barnen lekte lite tillsammans. Härligt att se.

 

 

Min mamma hade lovat att ta en vända i vår trädgård och berätta vad som är ogräs och vad som är ”riktiga” växter. Just nu är det en djungel där ute med massa gröna blad och blommor i olika storlekar. Man kan ju gå på vad man tycker är fint eller inte men man vill ju gärna inte ta bort något som ser tråkigt ut nu men blir jättefint i augusti, Det verkar inte vara någon risk för det dock. Min mamma menade att typ allt som inte var uppenbara växter var ogräs. Tydligen hade vi jättemycket av ett speciellt ogräs som uttalades typ cash. Jag har ingen aning om hur det stavas egentligen. Det var tydligen det värsta man kunde ha. Spred sig som pesten och retade gallfeber på alla grannar…Jag som tänkte att det kanske var magnolia, haha.

Jag kan inte förstå att det är så mycket jobb med en sån liten trädgård som vår. Det blir nog till att anlita någon som fixar grovjobbet. Så kan vi gå och underhålla sedan. Det är på den nivån vi vill ha det. En kul grej med att röja upp mycket av det som finns nu är ju att man får möjlighet att plantera exakt det man vill ha. Kanske en liten örtträdgård t.ex. När jag var liten var ett besök på Plantagen höjden av tristess. Nu är det rätt mysigt att gå runt kring alla blommor och jordsäckar. Köpa små krattor och trädgårdshandskar. Vad kommer härnäst? Ett intresse för tegelpannor och klinkers… Jag håller på att bli mina föräldrar.