Barn gör inte man säger utan som man gör

Ett tydligt exempel på det för oss är att Nils går omkring och fullkomligt skriker ”GUBBE” så fort han ser en man över 25. Jag försöker lära honom att säga ”kille” men kommer ofta på  mig själv med att säga ”gubbe”, visserligen om lite äldre män än 25 men ändå. Jag brukar inte heller skrika det så att gubben hör, om någon undrade.

Ett ord som jag använder betydligt mer sällan är ”tant”. Så ordet tant existerar inte för Nils. Han kallar alla kvinnor, oavsett ålder för ”tjejen”.  I lördags var vi hos frisören. I kassan stod en kvinna, på uppskattningsvis 55 år, uppenbart mån om sitt utseende. När Nils kallade henne för ”tjejen” såg man hur hennes ögon liksom lyste upp och så frågade hon ”sa han tjejen”? Efter att jag bekräftat vad Nils sagt (och utelämnat informationen om att han inte kan ordet tant) tittade hon varmt på Nils och frågade om hon om han ville ha godis. Vi blev därefter påpassade under hela besöket och kvinnan sa saker som ”du och jag, Nisse”. Jag tror det gjorde hennes dag.