Gris på vift

Jag är i Stockholm på kurs med jobbet. Jag har varit här sen i måndags och åker hem i morgon. Det är trist att vara i från familjen så länge och jag får lite dåligt samvete av att jag är borta så många dagar men.. det är också lite skönt att få några dagar av det livet man hade innan man fick barn. När G är borta med jobbet brukar det bli väldigt långa dagar som avslutas med mingel och festande, vilket gör att han inte kommer hem så utvilad, trots att han varit hemifrån. Mitt jobb är av lite mer stillsam natur, för att uttrycka sig diplomatiskt, vilket gör att det känns som värsta SPA-vistelsen. Jag har sovit minst 8 timmar varje natt, haft tid att läsa böcker och ta långpromenader. När hände det sist liksom? Löpskorna har varit nedpackade också men det har inte blivit något sådant eftersom jag har ont i halsen. Som vanligt, alltså. Hotellet ligger på Lidingö vilket gjort att jag inte orkat ta mig in till stan efter jobbet men det gör ingenting för om två veckor ska jag på kurs igen och då i centrala stan. Jag har ett rum längst upp i ett torn, där jag misstänker att de inte brukar inkvartera sina finaste gäster. Men utsikten från min balkong är himla stilig.

Men nu börjar jag få ordentlig hemlängtan. Pratade med G och Nils på högtalartelefon och det låter som Nils lärt sig tusen nya utryck på bara några dagar. Redan innan jag åkte sjöng han en del på ”Vargsången” som är med i Ronja Rövardotter. Han höll även på och anklagade oss för att vara arga så fort vi sa att han inte fick göra något varpå vi har svarat att ”vi inte var arga men att man ska göra som mamma eller pappa säger”. Nu hörde jag honom sjunga Vargsången för att sedan fråga om vargen var arg. När jag sa att vargen inte var arg svarade han att ”man ska göra som vargen säger”. Hmmm =).